0:00 Jag fick ju inte min diagnos när jag var yngre för att mina föräldrar så fort ens kom på tal så ta bort det det vi snackar inte om det men så när vi kollar på så här gamla bröllopsvideos från när jag var yngre jag kollar på videon och jag säger till mamma alltså tycker du det här ser ut som ett normalt barn alltså ser det ut som ett barn som inte har diagnos >> jag heter Batull och jag var 17 år när [musik] jag fick min diagnos heter Alma och jag var 15 år när jag fick min diagnos heter Rim och jag var 1011 när jag fick min diagnos och vi ska prata om hur det är att leva med ADHD. >> [musik] >> Hur märktes det under din uppväxt att du hade ADHD? >> För mig märktes det ja men väldigt tidig ålder. Men jag eh ja bråkade väldigt
0:46 mycket med min familj liksom. De kanske inte alltid förstod varför jag var på ett visst sätt. Men sen så fick jag eh diagnosen från när vi gick på familjeterapi och började [harklar sig] prata. Men jag var väldigt trotsig när jag var liten och sen så var jag väldigt mycket kaos i skolan så att folk såg att jag var väldigt jag var ju väldigt känslosam. Jag är ju ja som som liten. >> Nej alltså jag relaterar inte så mycket för att jag föddes ju typ jag känns som att jag föddes och då hade jag ADHD diagnosen så det gick väldigt fort för mig för jag var ju verkligen alltså jag var jätteliten. Jag var som sagt 10 11 men det kändes typ yngre. Det var skolan som sa att hon ADHD och jag var så här okej gick och redde ut det och så var det att jag hade det. Eh och sen det blev väldigt så här upp och ner efter
1:32 det för jag kände aldrig att jag hade diagnos utan alltså för att det var bara enkelt. Men sen när jag fick liksom själva märket på ja hon har ADHD det var typ där allt ändrades och typ medicinerna och så. Men jag var aldrig alltså trotsig eller så eller liksom >> jobbig som alltså krävde. Jag tror jag var väldigt hyperaktiv bara. Det märktes bara att jag kunde inte fokusera. Jag kunde inte lyssna hyperaktiviteten och jag kunde inte sova. Eh, mycket sånt skulle jag faktiskt säga. M. >> Mm. >> Jag fick ju inte min diagnostisk när jag var yngre för att mina föräldrar så fort ens kom på tal så ta bort det det vi snackar inte om det. Men så när vi kollar på så här gamla bröllopsvideos eller typ allmän videos från när jag var yngre, jag kollar på videon och jag säger till mamma, alltså tycker du det här ser ut som ett normalt barn? Alltså ser det ut som ett barn som inte har diagnos och man bara så skrattar de åt
2:19 det. Men jag alltså jag tycker nästan synd. Jag var min alltså min syster kunde sitta här lugnt och vi kunde göra någonting och jag börjar liksom så här jag vill ha uppmärksamhet, jag ställer mig på bordet och börja dansa och jag skrek och jag varje gång mamma tog kameran så blev jag liksom som m jag fick något i mig nåon nåon spirit jag bara jag måste komma på kameran. Alltså jag var inte så jag var inget normalt barn. Jag var jag var jättehyper. Eh och mina föräldrar försökte lite så här dämpa det för att men var som de andra lugna tjejerna. V de andra lugna tjejerna och typ som men kolla de är så lugna de sitter bredvid sin mamma och de gör sig och så de beter sig. Det var nästan som om de la det istället på att det var en fråga om uppfustran snarare om en fråga om >> alltså det kommer inifrån det är en diagnos. Det är inte jag kan inte hjälpa dig. Jag kan vara har den bästa uppfustranen som jag någonsin har haft >> men det har inte med det att göra. Det
3:04 har med att man kan inte styra det. >> Ja. Var du dålig dålig eh i skolan och så eller hade du svårt på skol? >> Nej faktiskt inte. Jag har inte haft problem i skolan men eh då alltså jag då har ju lätt alltså de ämnena jag har haft intresse för har jag haft lätt för men de jag inte haft gillat har jag struntat men min mamma har väldigt mycket hjälpt mig när jag gick i skolanokej >> eh men när jag väl fick min adhdiagnos så fick jag bättre resultat i skolan men det har inte >> jag för att jag fick mer förståelse. Jag kunde sitta i egna rum. Jag kunde få extra tid och sen nu på universitet. Jag har ett eget rum och plugga. Jag har förlängd alltså förlängd tid när vi har hämt enentamen. >> Mm. >> Så jag tycker jag får den >> hjälpen jag behöver. >> Ja.
3:49 >> För för mig vet det på direkten så de behövde typ så här jag behövde byta skola, jag behövde börja ta medicin väldigt tidigt. Så det gjorde mig väldigt så här nedstäld och deprimerad. Så det var ju väldigt switch i grundskolan. Men sen om gymnasiet också alltså >> då ville man liksom förändras. Då börjar man maskera. Men jag kände där var jag alltså ännu mer typ obrydd. Jag blev väldigt obrydd och typ kall kände jag. Så jag gick runt med mina hölurar. Jag var inte så intresserad av någonting så det blev liksom istället blev istället för att bli hyperaktiv så blev jag liksom maskerad genom att inte visa någon känsla och vara typ elak och lite kaxig. >> Ja. >> Kände jag i alla fall. Ja. >> Mm. Mm. Eftersom att jag fick min diagnos när jag var 15 så skulle man ju börja i gymnasiet och då tänkte jag att jag ville bli en ny person. Eh, och då försökte jag dölja det genom att ja, men
4:35 eh, jag försöker ju tänka mer typ lite hur jag betedde mig för man ville ju göra ett gott intryck för andra människor istället för att man ska hålla på [suckar] tjafsa med folk. Eh, sen så var inte jag en bråkstake i skolan. Det var väl mer typ under alltså låg och mellanstadiet som jag kände av mer. >> Mm. >> Mm. Jag tror inte jag har maskerat. >> Mm. >> Alltså så du har känt att du kan vara dig själv fullt ut för din klass? >> Ja. >> Ja. Wow. >> Ja, det är ändå >> Alltså vi var en liten gymnasium, liten skola. >> Ja. >> Jag eh kände men jag kanske vill ha mer uppmärksamhet från föräldrarna liksom. Så man jämförde sig mycket med min storasyster för att hon var väldigt duktig i skolan. Ibland känner mig
5:21 väldigt ofta svartsjuk och då kanske jag vill ha uppmärksamheten och börja bråka. >> Ja. när jag fattar med det här med sisskon så för jag har ju en tvillingssyrra och hon har ju ingen ADHD och det är enda skillnaden på oss. >> Men jag hade också mycket så här av en sjuka att hon kunde vara ja men så lugn typ eller bara sitta still >> eller man kunde hon kolla på mig och vara så här gud vad du är jobbig alltså varför lyssnar du inte eller. >> M >> men det kändes som ibland att det blev ju mycket jämförelse eftersom vi var ändå tvillingar och det blev ännu mer jämförelse för för jag hade ADHDN så det märktes liksom det var ganska jobbigt faktiskt. >> Mm. Hur reagerade din familj på diagnosen? >> Alltså dåligt för mig i alla fall. Eh, min mamma blev ju väldigt ledsen och upprörd när hon fick reda på det hos läkaren. Jag fattade ju ingenting. Det var som bara få en något nytt typ. Jag fattade ändå ingenting. Jag trodde så
6:06 här, ja, den kommer ändå försvinna om några år. Alltså vad är grejen? [skratt] >> Ska bara ta lite medicin. >> Ja, men den kommer ändå försvinna. Eller vad är grejen? Alltså vad händer typ de bara sa att jag hade det och jag bara men det är typ en vanlig tisdag vad händer typ. Men hon var väldigt ledsen, upprörd och hon ville ju direkt sätta mig på medicin och ville liksom lösa problemet på direkten. Jag gick jag fick gå till ADHD center. >> Okej. >> I typ var torsdagar fick jag gå dit och träffa andra med ADHD och se typ skillnaden. Men det var typ en av de konstigaste stunderna i mitt liv att gå till ett rum och se vad folk ADHD så här i min ålder >> för det var det var som man ser en cirkus. Det var ett så [skratt] och jag var lite så här jag var ändå ja jag tror jag jag gick ändå i jag var ändå typ ja då var jag 14 någonstans och då minns jag verkligen så här att jag satt bara där och jag var så tyst och typ
6:52 introvert och jag bara this is not like me och så de var väldigt [jämrar sig] och folk hade typ färgat HR och massa konstigheter och jag var lite så här eh du vet så och min pappa däremot han var ju lite så här att nej men gud varför ska du bli diagnosera det är inget fel på dig så här va var normal sitt här och läs matte matteboken typ så här kan inte alltså jag fattade ingenting om matten och så min pappa kunde inte alls hjälpa mig han tyckte han var väldigt antig att jag tog medicin i alla fall minns jag det var inte någon positiv upplevelse och det var inte heller en positiv upplevelse från min mamma för hon tvingade verkligen i mig och jag ville verkligen inte ta det så jag kunde typ dricka det och så spottar jag ut det och så ligger det under min säng jag var typ 12 någonting sånt 12 13 så då ligger det medicin där typ en hel liksom >> värld med typ så här den var gul och blå så det var lite det var lite så faktiskt
7:38 min familjdynamik M >> mm. >> Men för mig var det ett alltså de reagerade väldigt bra så. >> Mm. >> Men det var väl det som grejen var väl att de hade väldigt svårt att förstå den som övriga personer i min familj. Jag sa väl liksom ja men jag ser den här videon. Kolla de här personerna pratar om ADHD. Men det kändes som att informationen gick in här och ut här. De förstår ändå inte. Ehm, det tas inte seriöst min familj tyvärr. Eh, jag tror det var främst på grund av att det var lite okunnighet just kring Jag tror inte mina föräldrar visste om eller kände till begreppet ADHD för alltså tills jag tog upp det. Eh, men jag tror det är främst för att vi kommer från en kultur där det inte pratas om och diagnoser är väldigt tabu
8:25 och att ehm jag har fått höra väldigt ofta i folk från samma ursprung som mig eller allmänt folk med utländsk bakgrund att eh skaffar man sig en diagnos eller så sätter man sig en stämpel och man liksom är sämre än alla andra och >> och varför typ när jag försökte få min utredning och >> som många till mig att men varför vill du ha en stämpel på dig? vill liksom alltså du vill se dumare ut alla andra och jag bara men alltså det är för att jag vill förstå mig själv bättre så jag kan få den hjälpen jag behöver. Nu har de blivit bättre men det var absolut ingenting som kom naturligt. >> Men jag tycker många av typ i min kultur eller liksom eh mellan östern, nord, Afrika typ så det kan ju vara mycket det här att man vill inte säga att människan är annorlunda. Så man säger typ för oss det är så här ja rim har ad om vi säger
9:11 till exempel ja men Sara är bara speciell. Hon är bara så >> hon pratar bara mycket. >> Mm. >> Och så så låter man det vara. >> Mm. >> Så gör man ingenting åt saken. Hon pratar bara mycket. Hon får vara sig själv. >> Eh istället för att liksom se igenom det. Det finns ju anledning varför sen Sara vill inte ens gå till skolan och sitter i lektioner ofokuserad och inte får bra betyg. Det finns ju grejer, anledningar >> typ sånt baren orsak. >> Ja, >> exakt. Alltså en en sak som jag tror många har missuppfattand när det gäller diagnoser, det du går inte runt med en skylt. Jag har den här diagnosen. Dels är det sekretessbelagt. Det är bara folk som har som du ger tillgång till din journal som kan se det. Och om du inte är samtycke så kan ingen få reda på att du har det. >> Mm. Så det är bara upp till dig vem du vill dela med dig den här informationen
9:56 till. Så det är ingenting som alla kommer få reda på. Det är bara för dig och de du ger samtycket till att få reda på det och så som ska hjälpa dig. Så du har ingen skyldighet att berätta det till allihopa. Så det är en missuppfattning många tror typ oh my god men du kommer inte kunna men ingen behöver veta det om du inte säger till dem. >> Som liten fick jag alltid höra typ av min mamma typ om jag skulle typ på jobb med intervju eller något sånt där så vanligt så här säg inte att duhd säg inte för det kommer inte se bra ut. >> Och det är sådana grejer som har fått mig bli mer att jag behöver maskera. >> Mm. att jag inte vill visa de delarna. Men det blir så här, jag har aldrig tänkt på att arbetsplatsen kommer på min ja då kommer påverkas arbetsplatsen, vilket jag har gjort. Jag brydde mig inte om deras bekräftelse om jag ska vara helt ärlig. Det var mest för mig själv för att >> i skolvärlden och jag har till exempel jag jobbade på en butik när jag var 18
10:42 år eh och jag fick sparken där eh för att jag glömde att jag skulle jobba. >> Ja, jag bara sov och så ringer min chef mig bara, "Vad tror du ska komma in?" Och jag bara, "Kan jag komma nu?" Hon bara, "Nej, tror vi å?" Jag bara okej tack och så har det hänt mig en gång till att jag har glömt min pass och så alltså jag har jättesvårt för jag glömmer saker och det är inte så normalt men när jag väl fick men hade jag inte vetat att jag hade en diagnos som försvårade för mig så hade jag haft jättedålig alltså jag har inte alltså så hade jag klankat ner mig själv jättemycket men nu för jag vet att det är något som orsakar det så har jag typ en viss förståelse för mig själv att men det är för jag ADHD jag har svårt att strukturera. Jag gör det inte som en ursäkt men som en förståelse för mig själv. Jag kan relatera till att eh att man glömmer saker för jag har glömt
11:27 saker hela tiden liksom. Jag tror ju att jag vet hur lång tid en sak ska ta speciellt på morgonen ni vet ja men jag jobbar också och sen så typ >> ja men jag ska bara göra det här eller jag ska bara göra det här och vet ni vad jag har kommit sent nästan varenda dag till jobbet. >> Eh alltså chefen tänker väl inte så jättemycket på de sa bara men var bara ärlig att du kommer sent. >> Mm. Men så länge du gör ditt så gör ingenting. Men var bara ärlig säg inte att eh att du glömde att stäppla in. >> Mm. >> Eh det har de ju sagt. Jag glömde också saker typ jag eh för jättelänge se när jag var tillsammans med mitt ex Ja. Vi skulle på dejt. >> Ja. Jag kom 40 minuter sent. >> Oj. [skratt] >> Och det är så grej. Och då blev hon
12:13 skitarg på mig. Jag bara förlåt. >> Nej men jag kan relatera på mig det också för ibland kan jag missa typ >> typ vi säger nu att jag ska gå någonstans men jag går ju som att jag är typ är någon annanstans >> och så då blir det att till exempel jag kan hoppa på en buss och det är inte den bussen jag ska ta och så >> kanske zonat ut. Ja, typ så har ut och jag typ tänka på annat och så tar jag en buss och då har jag varit borta och då har jag inte tänkt på att men jag har åkt i typ en halvtimme. Jag skulle vara framme för typ tio minus sen eller >> så kollar jag så har jag typ åkt till Nordälje något sånt för det har hänt verkligen mig att det och då måste man ringa personen bara alltså hej alltså jag missade >> jag kommer komma om en timme för jag behöver byta alltså just med familj och ADHDN och blandning alltså jag känner till typ så här ibland kan jag glömma typ lägga typ så vi sä att det finns någon mat i kylen och så ligger den där typ tre dagar och har inte rört den. Men jag tänker äta den eller typ en halv
13:00 dricka typ en halv cola. Ja, jag ska dricka den så sitta den där i fyra dagar och de kan bli väldigt irriterade på sådana grejer men det är för att jag vet inte jag vill jag dricker det men så vill jag inte dricka det och så glömmer jag att den finns där och så köper jag andra drickor och så köper jag andra mat och så blir det massa mat och så blir det gammalt så måste det slängas och typ jag hinner typ inte med och för de kan det vara väldigt jobbigt. Eh, jag har känt ibland att alltså ibland har jag frukasatt mig själv bara alltså har jag inte sidd har jag typ hittat på allting >> för att för jag jag alltså det känns ibland som att jag använder det alltså jag använder det aldrig som en ursäkt men det känns som att det blir som en ursäkt och jag vill inte typ ta på mig nästan offerkofta. Inte offerkofta men typ så jag tar inte accountability för vad jag gör utan det blir nästan att ja men det är adhden så då skäms jag för det typ så >> när man inte blir bekräftad i det så blir man väldigt förvirrad.
13:45 >> M. Mm. Ja, verkligen. Hur har diagnosen påverkat dina relationer? >> Den har faktiskt eh varit väldigt negativ. >> Mm. >> För att jag det är folk har så här tagit bort kontakten med mig liksom. Ibland har det varit oförklarliga liksom så här att du bara ja men >> m >> vi var vänner. Du är typ säkert arg på mig men jag har ingen aning vad varför. Så jag har vissa saker har ju inte jag fått förklarat för mig. har ju tagit bort mig på eh sociala medier och sådna saker alltihopa eller liksom har ursäkter om att du inte vill träffas så det har ju varit vissa vänner. >> Ja. >> Familjen. Jag har ju aldrig brutit kontakten med familjen eller släktingen. Det var väl mest vänner eller liksom
14:31 kärleksrelationer. M. >> Mm. >> Så här man har bråkat. Den min den gamla partner hade kanske inte förståelse heller för mig att jag har ADHD. Mm. >> Så att det egentligen ganska skönt att den relationen är över så man behöver man slipper ju bråka med den här personen. >> Så nu försöker man man har ju någon som som verkligen förstår den liksom och inte kommer att se ner på dig för att du har en diagnos. >> Mm. >> Eh eller för att jag de tyck de kanske inte pallar med mig. Det har hänt att personer som jag har >> haft relationer med alltså vänskapsrelationer eller kärleksrelationer att de kanske inte pallar med mig för jag fattar ju jag hade inte heller pallat med mig ibland. >> Nej säg inte så. Nej, men ibland. Ja, men annars känns så där. >> Ja. Åh, nej, jag blir lite ledsen när du säger så.
15:16 >> Mm. >> Hur är det för er? >> Alltså just för mig kärleksrelationer har varit de som varit mest jobbigast när det kommer till min ADHD och jag visste aldrig att det skulle vara så jobbigt med det. Jag trodde verkligen så här min familj var typ det, jag vet inte, det var som min familj var typ som ingenting typ. Och sen när jag hade skaffade pojkvänner och >> skaffade relationer då märkte jag direkt så här. Jag tror verkligen det var så här, det är något fel på relationen, men sen var det typ att det var lite fel på mig och så var det inte fel på mig och så typ så här att jag kunde inte lyssna på viktiga. Det var så om vi hade tuffa diskussioner eller så så kunde jag verkligen inte lyssna eh enligt honom då eller jag kunde inte liksom vara närvarande. Men jag försökte verkligen alltså jag kommer ihåg jag försökte söka så här how to be a better listener och typ så här bara
16:02 för liksom så här att få honom och bra och bara liksom försöka bli bättre att ha någon partner och typ visa liksom alla dina sidor speciellt ADHD-sidan. Det är jättejobbigt. Det är jättejobbigt tycker jag. Eh så jag märkte att kärlek och typ sex och såna grejer kan vara väldigt intensivt, speciellt sex i alla fall. För jag märker att det blir någon, jag vet inte om ni känner det så, men det blir någon dopamingrej typ så här att jag vill ha den här människans närhet jättemycket och sen typ att nu har jag inte den men så vill jag gå tillbaka dit och då blir det en hel liksom om man blir jätteberoende >> alltså jätteberoende men ja jag vet inte vad vad har ni haft vad har du haft för >> alltså jag saknar inte folk om jag kan se det alltså det jag saknar inte folk jag glömmer folk m framför mig det är nå HD grej har jag hört typ om jag inte ser det om jag inte hör alltså alltså det här å mina föräldrar hör det här kommer de bli arga men om jag inte ser dem. Jag
16:49 glömmer att de finns och jag saknar inte. Typ när jag är på resor och sånt, jag måste manuellt komma ihåg och ringa min familj och kolla upp läget med dem så. Hej mamma, det har varit och det är för att min mamma skält ut mig så mycket. Bar, varför ringer du inte mig när du är ute omline? Så jag bara jag glömmer att ni finns. >> Men eh jag har absolut fått mycket utskilningar för att jag kommer sent. Min mamma blir alltid när vi ska gå hela familjen någonstans hämta i någon kusin eller släkting så kan min mamma säger till mig var färdig den här tiden och jag säger okej. Och så blev jag inte färdig den tiden för jag tror i mitt huvud, oh my god, men jag kommer börja snabbt ska bara göra lite ansikte, lite kräm och sim så det kommer ta 10 minuter och så har det gått 40 minuter och mamma bara alla skriker på mig batull för vi ska köra det tillsammans. De skriker batull kom ner. Alla väntar på dig och grejen är när jag blir stressad alltså jag blir jättestressad alltså jag blir paralyserad. >> M. Ja. >> Jag jag vet inte. Ni vet det finns djur
17:34 när de blir rädda. Flight fight. >> Jag är dead. Jag är det djuret som spelar död. >> Ja. freeze. Jag vet inte vad det heter men typ när jag blir jätte så här eh >> men typ så här life threatening saker flyr >> eller så kan man flyr man fryser eller så >> spelar man död. Jag är den som spelar död >> när jag blir mycket typ på min när jag skulle fylla 18 också så skulle vi ha en stor 18-årsfest. Vi var så back i vår planering. Jag kommer ihåg våra gäster skulle komma med en timme. Vi hade inte gjort den här stora ringen med ballonger så det bara slutade och min mamma var så stressad och mig g och jag bara la mig i soffan så här på och kolla upp i taket och mamma bara vad är det för fel på dig? Ja, jag vet inte. Jag är paralyser. Det är så mycket just nu och istället för ta tag i nåt, jag tar tag i inget. >> Wow. >> Ja. Och det det är en sak då jag märker verkligen min diagnos för att andra
18:20 människor de kanske blir mer stressade men jag blir inte stressade. Och typ så här när jag vet att jag ska missa min buss eller missa mitt tåg istället för springa till tåget. Jag är så här vet du vad? Acceptera ödet bara tull. Gå sakta. Jag går långsamt. Jag jag accepterar det här mitt öde idag. Jag känner ändå igen dig till det där. >> Mm. för att jag har börjat acceptera läget mer att ja men kommer jag sent så kommer jag faktiskt sent. [skratt] >> Ja. >> Så att då tänker jag men förlåt men ibland så tänker jag bara alltså det är sånt som händer. Händer det inte alltid och sen försöker men nu försöker jag skärpa mig. >> När känner du dig som mest förstådd när jag träffar folk med ADHD? >> Ja, >> faktiskt. >> Mm. >> Andra som kan Alltså det känns som jag folk som kan relatera helt enkelt. >> Ja. Ja, men alltså jag tänker också
19:07 samma liksom personer som har samma diagnos eller personer som har diagnoser liksom. >> Mm. >> Det känns konstigt att ha normal alltså typ så här alla mina förra detta de ingen av dem har haft eh ADHD så det är alltid de jag har haft svårt att connect with. Men sen mina bästa vänner och så de har ju ADHD, Autism, AD, dyslexi så det har alltid varit enkelt att relatera. >> Så det är där jag känner mest liksom med mitt folk. >> Ja, jag behöver förståelse i mina känslor faktiskt. Eh, det hade jag tänkt sagt. Man känner väldigt starkt när man ihåg det. Är jag arg? Alltså jag jag är skitarg. När jag är glad, jag är superglad. När jag är besviken, jag är inte besviken. Att känslor blir väldigt överväldigande för mig. >> Ja. >> Det liksom tar över allt. >> Mm. >> Och folk förstår inte typ. De kan tänka att jag överdriver, men det är inte överdriver. Det blir verkligen känslan
19:53 blir hela jag i stunden. >> Eh, och det hade jag velat ha lite mer förståelse för ibland när jag blir ledsen kan folk tycka jag överdriver. Ibland när jag blir arg. Jag får jätteofta höra att jag överdriver i mina reaktioner. Eh, men jag kan inte för det att jag är dramatisk. Men jag är inte dramatisk. Det genom inte hur jag känner. Typ när jag blir arg eller när någon sviker mig. Det är verkligen hela min min alltså värld har gått under. >> Ja. Nej men ja men man känner väldigt starkt med ADHD:n och jag tror också typ lite mer empati av >> att man kan känna stark och det är inte att man är dramatisk, man är inte drama queen, man är inte så här eller drama king, you know, man också adhå eh typ sånt. Men alltså tänk verkligen att du är den mest kreativa människan som typ existerar i rummet. Du är den roligaste. Du har säkert så mycket idéer. Du kan typ jag vet inte, cure cancer. Alltså det är så [skratt] jag ser folk med ADHD
20:39 för det är så här >> alltså använder man det rätt alltså för att för att grejen är när man blir intresserad av något då får man ju hyperfokus >> 100 % och jag vet att min ADHD är det bästa av mig >> men jag tycker faktiskt att man ska ha lite tålamod med mig alltså så säger de att ja men som du sa ju att du blir kallad för dramatisk eller att jag har överdrivit alltså att jag är överdriver. Så de har sagt så här att det det problemet det är minimalt. Det det är inte det för mig. Men medans min terapeut förstår mig jättebra så då har jag gått färdighetsträning bara för att kunna kontrollera mina känslor. >> Har det hjälpt? >> Ja, det har hjälpt lite. Jag har försökt tänka lite hur jag ska göra för att hitta andra strategier för att för att jag ändå ska funka i ett samhälle. Nu ska vi svara på era följarfrågor.
21:27 Hade du kunnat vara tillsammans med någon som också har ADHD? >> Ja, det är min dröm just nu. Mitt mål är att hitta en partner som har ADHD. >> Nej. >> Us. Varför? >> Jag kan inte för att dels jag har ju en en ny partner nu. Han är väldigt lugn så här han får mig att känna mig så pass trygg att jag kan inte vara med. Ska om jag är hetsig, ska jag vara med en hetsig person så kommer vi hetsa och så kommer det bli massa det kommer onödigt tjafs. >> Mm. >> Nu vet, jag tänker tvärt om för typ så här, jag har ändå varit med folk som inte har någon diagnos och de är väldigt lugna och bara normala. Så för mig blir det så här, jag är här och jag vill att personen ska förstå mig. Så då blir att jag skriker av så här, kan du snälla fucking fatta vad jag försöker förmedla och just nu vill jag bara jag mår inte bra och sen jag mår jättebra och jag är jätteläsen och jag är jätte typ jag har jättemycket uppmärksamhet. Alltså typ
22:12 det är jobbigt att förklara för någon som är typ så här normal. Mm. Mm. >> Så jag vill ha någon och testa typ så här. Vad händer om vi båda har samma behov? >> Ja, jag har redan dejtat den med personer med ADHD. Då funkar det absolut inte två [skratt] månader. >> Två månader sen det vi räk ihop. >> Bender och hon bara jag beener. De må do. Yeah. >> Jag har ADHD. Har ni några tips för att för att göra vardagen lättare? >> Om du till exempel eh bor själv så som jag gör så har jag gjort så men du har mycket disk. Du behöver städa lägenheten, du behöver fixa det här, du behöver >> åka till affären, du behöver alltså allt möjligt. >> Ja, men då har vi fått lära oss i färdighetsträningen att vi ska göra en sak i taget. Det som funkar eller bara det som funkar här och nu. Orkar du inte
22:59 laga mat? Ja, men ät någonting vad som helst liksom. Det spelar ingen roll så länge du får energi eller liksom gör en sak i taget när du diskar. M diska inte och sen så börjar du och dammsuga golvet helt plötsligt eller moppa inte golvet samtidigt så gör det en sak i taget. >> Det är väldigt viktigt. Då får man lite struktur på sin vardag lite. Det har funkat för mig. >> En tips jag har är att lyssna på musik. Jag tycker det hjälpt jättemycket för till exempel om jag diskar, jag tycker det är så tråkigt. Alltså någonting min hjärna vill inte diska. Den vill inte städa. Den vill inte lösa bok. Den vill inte göra någonting. Den vill bara sitta på mobilen. Så då måste jag komma på något så här kul jag gillar. Vi s till exempel lyssna på en rolig podcast eller lyssnar på musik som gör mig jättehyperaktiv eller liksom stimulerar mig. Då kan jag diska, då kan jag städa,
23:46 då kan jag laga mat, musik, spela någon musik. Och det är typ det som också hjälper mig jättemycket i skolan känner jag. Men jag tror inte lärarna var så förstådda bara ja men musik är en bra verktyg för någon som har då det. Och det var någonting som funkar jättebra för mig. >> Mm. >> Mitt tips är för jag glömde allt. >> Mm. Så jag lägger allt jag ska göra påminnelser. Alltså att jag skulle komma hit, jag la påminnelse igår. Att jag skulle komma ihåg komma igår innan alla mina vårdscentralstider, tandläkartider. Eh om jag har seminarium i skolan, om jag har ett jobbpass, den ger mig påminnelse. Jag börjar en en dag innan och sen den påminner mig en gång i timmen. >> Så jag har inte glömmer för jag kan få påmindelse dagen innan, men jag glömmer det sen om en kvart. Men den här man kan man kan ställa in den på en gång i timmen så den påminner påminner påminner påminner så pass tills jag ska gå och
24:33 sen stänger jag av den och det är min bästa grej jag har upptäckt och den har hjälpt mig så mycket. Varför tror ni tjejer får diagnosen senare? Ja, jag tror för att man har en generaliserad bild av hur ADHD ser ut och den är mer alltså den är mer baserad på hur killar >> brukar bete sig >> typ. Man märker mer eh jag har jobbat som vikarie på en skola när jag var yngre och då så fort killar är busiga och stökiga och bråkig han HD. Men när en tjej var det typ så alltså man hade inte samma bild. Det var bara men alltså hon beter sig inte så bra. >> Skärp dig skärp dig. >> Men på en kille var det direkt men han har säkert ADHD bara. Ja men alltså han behöver gå på vi hade såna ADHD klasser. Ja men han måste skickas dit. Men när en tjej var det det krävdes mer det krävdes
25:19 mycket mer för att man skulle >> inse att en tjej hade det. Det var typ så här. Först var det mycket så här, hon kan hon kan bättre, hon kan bättre än kille. Det är jättesnällt så. >> Ja. >> Ja, men han är bara en pojke. Han hade hårdde säkert. >> Ja. Ja, verkligen. >> Tyckte det var jättedåligt faktiskt. Ja, men jag tror också att det har med att göra med att hur man blir uppfostrad som barn liksom. Killar blir uppfostrade oftast på ett sätt och tjejer blir uppfostrade på att ja men vi ska vara duktiga >> eh vi ska bete oss eh för samhället liksom. Vi ska vara någons eh prydnad. Alltså mycket sånt. Och då blir det ju att det blir ett avvikande beteende hos tjejer blir överstimulerade eh kallat för dampunge >> alltså. >> Men jag tror också man kan få en diagnos
26:04 på grund av andra anledningar. Kanske i ett socioekonomiskt utsatt område så kanske man ja jag har ingen källa på det. Jag bara tänker rent spontant så kanske man bara tror att ja men de är så. >> Mm. >> Det är så de här människorna är. M eh folk därifrån medans kanske om man är i ett mer vitt område att när någon sticker ut så uppmärksam man fortare. Men det kanske nåon diagnos här. Vad har du för tips och råd till någon som nyligen blivit diagnoserad? Alltså jag tror inte det är inget nytt alltså när du precis blir diagnoserad. Jag tycker du har säkert haft det du har varit född med det förmodligen. Ta vara på hjälpen som finns att erbjuda om du går i skolan. Om du går på alltså jobbar du så har man rätt till jättemycket. Det
26:51 är mycket som via staten kan hjälpa folk med ADH och jag tycker det är mycket som man glömmer och inte vet om. Till exempel på universitet på arbete om du arbetslös, arbetsförmedlingen hjälper folk med diagnoser. Mm. >> Så jag skulle säga ta vara på det som finns. >> Ja. Ta vara på resurserna verkligen. Speciellt om du är ny >> och sen gör lite research för dig själv. Och sen typ såklart alla är inte exakt likadana. Jag tycker inte alla har samma ADHD. Nej, >> jag tycker alla har liksom sin egna ADHD person typ så. Mm. >> Men jag tycker också att eftersom att alla är olika så jag tycker att det som har hjälpt mig det är ju väl att jag kanske har gått i en grupp eller det blir lite gruppterapi när man har pratat ut med andra personer som har samma diagnos. Men man får ta del av deras
27:36 erfarenheter också. >> Mm. >> Ja, men verkligen. >> Lite som vi är nu liksom. Det är faktiskt e jätteskönt att kunna prata om sånt här. Man kanske inte kan prata med all vem som helst liksom. >> M. M. Mm. Mm. >> Det var kul att träffa [musik] er. Var kul. Det var bra [skratt] diskussioner. >> Men jag håller med. Det var kul att få dela det här med er och ta del av era historier. Nej, men jag ser mig själv lite mer i era alltså livshistoria berättelse om om så här föräldrar eller >> ja om föräldrar speciellt om föräldrar tycker det var väldigt kul och se att det var ändå lite likhetelser i olika scenarier och olika tidslinjer typ vi behövde inte ha diagnosen samtidigt men det fanns ändå en likhet >> Ja. Ja. Även om vi har fått diagnosen olika åldrar så har vi alla har ju
28:23 fortfarande diagnosen och har ju alltså alla ju vi har ju fötts med den. >> M. Mm. Alltså man känner sig bekräftad och eftersom att man kan relatera till varandras historier. Mm. >> Så då man känner sig bekräftad i sin egna upplevelse. >> Men det känns skönt att få prata med eftersom att jag inte har några vänner som har diagnosen eller andra diagnoser [musik] som jag också har. >> Ja. >> Så det har varit skönt. >> Ja. Ja, men verkligen att bara liksom sitta och prata om det för jag har ju kommit som ADHD men det blir så här att de kom efter typ så här jag fick diagnoser för typ fyra år s jag bara va? Och så blir det det blir ändå en disconnect för att jag har ändå gått igenom så mycket av det. Nej, men jag tar också mycket tips också. [musik] Jag tycker ni gav ganska bra tips. Ja.
